Under 2020-talet har den globala handeln i allt högre grad blivit ett geopolitiskt verktyg. Tullar, exportkontroller och industrisubventioner används inte längre främst för att skydda inhemska jobb, utan för att säkra strategiska leveranskedjor, utöva politiskt tryck och minska beroendet av rivaliserande ekonomier. För små, öppna och exportberoende länder som Sverige innebär denna utveckling betydande ekonomiska risker.
Sverige är ett av världens mest handelsberoende länder. Export och import motsvarar en stor andel av BNP, och svensk industri är djupt integrerad i globala värdekedjor. När dessa kedjor störs eller fördyras får det direkta effekter på tillväxt, sysselsättning och investeringar.
Tullar som kostnadsdrivare
När stora ekonomier som USA, EU eller Kina inför tullar på varor förändras kostnadsstrukturen i hela världsekonomin. Tullar fungerar i praktiken som en skatt på handel. De betalas formellt av importören, men slår i slutändan mot företag och konsumenter genom högre priser.
För svensk industri, som ofta importerar komponenter och råvaror för vidareförädling, innebär detta:
-
Dyrare insatsvaror
-
Lägre vinstmarginaler
-
Svårare att konkurrera internationellt
Om exempelvis stål, elektronikkomponenter eller kemikalier beläggs med tullar i viktiga handelsflöden påverkar det kostnaden för allt från fordon och maskiner till byggmaterial och läkemedel. Dessa kostnadsökningar kan sällan föras vidare fullt ut till kunder, särskilt inte i konkurrensutsatta globala marknader.
Effekter på exporten
Samtidigt möter svenska företag ofta tullar när de säljer sina produkter utomlands. När stora marknader höjer sina handelshinder blir svenska varor dyrare jämfört med lokala alternativ eller med produkter från länder som fått undantag.
Detta slår särskilt hårt mot:
-
Verkstadsindustri
-
Fordonsindustri
-
Skogs- och pappersprodukter
-
Läkemedel och medicinteknik
För ett litet land utan stor hemmamarknad är exporten avgörande för produktivitet, sysselsättning och teknikutveckling. Varje procentenhet som exporten tappar påverkar hela ekonomin.
Osäkerhet som investeringsbroms
Minst lika viktig som tullarnas direkta kostnader är den osäkerhet de skapar. Företag investerar i nya fabriker, forskning och anställda med ett tidsperspektiv på 10–30 år. Om tillgången till viktiga marknader kan förändras med ett politiskt beslut från en dag till en annan blir risknivån betydligt högre.
Detta leder till att företag:
-
Skjuter upp expansionsplaner
-
Väljer mindre ambitiösa investeringar
-
Flyttar produktion närmare slutmarknader
För Sverige innebär detta att internationella koncerner kan välja att investera i USA, EU:s kärnländer eller Asien i stället för i Norden, även om svenska anläggningar är tekniskt konkurrenskraftiga.
Global effektivitet minskar
Frihandel bygger på att länder specialiserar sig på det de är bäst på. När tullar införs bryts denna logik. Produktionen flyttas från effektiva till mindre effektiva aktörer, vilket höjer kostnaderna globalt.
Resultatet blir:
-
Lägre produktivitet
-
Högre inflation
-
Lägre global tillväxt
På lång sikt innebär detta att både rika och fattiga länder får sämre levnadsstandard än de annars skulle haft.
Tullar och protektionism kan på kort sikt gynna vissa företag eller sektorer, men de sker alltid på bekostnad av helheten. För en exportberoende ekonomi som Sverige innebär handelskrig och instabila handelsregler högre kostnader, lägre investeringar och svagare tillväxt.
I en värld där ekonomisk styrka allt oftare används som politiskt vapen blir tillgången till öppna, stabila marknader en av de viktigaste faktorerna för långsiktig välfärd. Protektionism må vara lockande i en osäker tid – men den är i grunden ett recept på global ekonomisk försvagning.
About the Author
