Sverige framhålls ofta som ett föregångsland när det gäller ordning och reda i de offentliga finanserna. I internationella jämförelser har landet låg statsskuld, hög skattemoral och starka institutioner för budgetdisciplin. Men bakom denna stabila fasad pågår en strukturell förändring av den offentliga ekonomin. Demografi, säkerhetspolitik och klimatomställning sätter statsfinanserna under allt större press. Frågan är därför inte om Sveriges ekonomi är stark, utan hur länge den kan förbli det utan politiska vägval.
Statsskuld och budgetdisciplin
Sveriges statsskuld är låg i internationell jämförelse. I relation till BNP ligger den långt under genomsnittet i EU och ännu längre under nivåerna i länder som Italien, Frankrike och USA. Det betyder att staten betalar relativt lite i räntor och har större handlingsutrymme i kriser.
Denna styrka är ingen slump. Sedan 1990-talskrisen har Sverige haft ett strikt ramverk för finanspolitiken, med överskottsmål, utgiftstak och krav på långsiktig hållbarhet. Staten ska i genomsnitt gå med överskott över konjunkturcykeln, vilket gör att skulden hålls nere även när tillfälliga underskott uppstår.
Detta har gjort Sverige mindre sårbart för räntehöjningar än många andra länder. När globala räntor stigit under 2020-talet har exempelvis Sydeuropa och USA fått kraftigt ökade räntekostnader, medan Sveriges statsbudget varit relativt skyddad.
Nya och växande utgifter
Samtidigt befinner sig Sverige i ett läge där de offentliga åtagandena växer snabbare än tidigare. Tre områden är särskilt kostnadsdrivande.
1. Försvar och säkerhet
Efter Rysslands invasion av Ukraina har Sveriges försvarsutgifter ökat kraftigt. Medlemskapet i Nato och en försämrad säkerhetsmiljö i Europa kräver långsiktiga investeringar i personal, materiel, infrastruktur och beredskap. Detta är inte tillfälliga kostnader, utan permanenta åtaganden som ska finansieras år efter år.
2. Klimat och energi
Omställningen till ett fossilfritt samhälle innebär stora offentliga investeringar i elnät, transportinfrastruktur, energiproduktion och industristöd. Även om mycket sker via privata aktörer, står staten för betydande delar av risk och finansiering.
3. Välfärd och demografi
Sverige blir snabbt äldre. Antalet personer i arbetsför ålder ökar långsammare än antalet pensionärer och vårdbehövande. Det innebär ökade kostnader för pensioner, sjukvård och äldreomsorg samtidigt som skattebasen växer långsammare.
Underskott är inte huvudproblemet
I debatten fokuseras ofta på om staten går med underskott eller överskott ett visst år. Men i praktiken är detta mindre viktigt än den långsiktiga strukturen i statsfinanserna.
Ett tillfälligt underskott – till exempel på grund av lågkonjunktur, krisåtgärder eller stora investeringar – är sällan ett problem för ett land som Sverige. Det verkliga hotet är om utgifterna permanent växer snabbare än inkomsterna.
Den åldrande befolkningen innebär att fler tar emot transfereringar och välfärdstjänster, medan andelen som arbetar och betalar skatt minskar i relation. Utan reformer leder detta till antingen högre skatter, försämrad välfärd eller ökande statsskuld.
Skatter, tillväxt och politiska val
Sveriges höga skatter har länge finansierat en omfattande offentlig sektor. Men utrymmet att höja skatter ytterligare är begränsat, särskilt i en globaliserad ekonomi där kapital och kvalificerad arbetskraft är rörliga.
Det innebär att framtidens statsfinanser i hög grad beror på tillväxt. En ekonomi som växer snabbt skapar större skatteintäkter utan att skattesatserna behöver höjas. Därför blir frågor om produktivitet, utbildning, innovation och fungerande kapitalmarknader avgörande även för välfärdsstaten.
Sveriges statsfinanser är i grunden starka. Låg statsskuld, trovärdiga institutioner och hög tillit ger landet ett försprång jämfört med många andra ekonomier. Men de kommande decennierna präglas av strukturella utmaningar som inte kan mötas med bokföringstrick eller tillfälliga besparingar.
Försvar, klimat och demografi kommer att kräva prioriteringar. Hur Sverige väljer att fördela resurser mellan dessa områden – och hur man säkerställer tillväxt och skattebas – kommer att avgöra om den offentliga ekonomin förblir stark även på lång sikt.